Avalons historik

Fjärran vid horisonten anas målet, höljt i dimmor.

Under senvintern 1999, började några av Älmhults avgångna Round Table-bröder, att fundera på att skapa någon form av verksamhet som skulle vara bestående, och utan någon övre åldersgräns.

Utbudet på orten föreföll inte särskilt stort. Det som stod till buds förkastades av en eller annan anledning. Internet fick tas till hjälp. Där fann de en organisation vid namn Förenade Gamla Druid-Orden (FGDO). Denna hade lokala loger i närheten, såsom Ljungby, Växjö, Hässleholm, Halmstad, Karlskrona, samt till och med i Olofström. Av den information som gavs via Internet, kunde det konstateras att verksamheten var tilltalande.

Ett e-mail sändes till dåvarande RSÄÄ Lennart Pettersson. Detta innehöll en förklaring av Älmhultsherrarnas avsikter, att eventuellt bilda en druidloge i Älmhult, samt frågor om verksamheten. Strax därefter erhöll en av herrarna ett telefonsamtal från RSSkr Bo Asking. Denne undrade smått förvånat vad detta var frågan om, var det ett skämt eller vad? Då han under samtalets gång förstod att det var fullt allvar, och att det uppställda målet var seriöst menat, övergick så resonemanget i mera praktiska frågor. Han förklarade hur stort detta åtagande var, och hur mycket arbete det skulle medföra för både oss och blivande moderlogen Wirdar i Ljungby. Det innebar samtidigt ett stort risktagande för logen Wirdar, med ett så stort antal okända personer som skulle recepiera i moderlogen. Under samtalets gång framkom det att Curt Ekman, en kollega till två av Älmhultsherrarna, var broder i logen. En tredje blivande broder kände genom jobbet Wirdarbrodern Bo-Erik Nilsson.

Dessa kontaktades omgående, då brr Curt och Bo-Erik, endast svarade positivt samt lovordade Druid-Orden och dess verksamhet, var saken klar. Älmhultsherrarna skulle göra ett allvarligt försök att starta en druidloge. Hädanefter har de högt värderade Wirdarbröderna Curt Ekman och Bo-Erik Nilsson, fått bära tillnamnet ”Orsaken”.

Några veckor senare kallades de presumtiva Älmhultsbröderna till information på Druidgården i Ljungby. Denna fick genomföras vid två tillfällen, då flera intresserade hade förhinder. Efter det att informationen givits, var det många som var mycket tveksamma. Detta, troligen för att de insåg, hur mycket som krävdes i form av arbete och närvaro på logemöten. Tre herrar, tog då beslutet att genomföra det hela. Den 17 september 1999 recepierades br Jan Nordström och br Bengt Adolfsson till eubater i logen Wirdar. Den tredje blivande brodern, Roland Karlsson blev sjuk, varför han fick recepiera den 6 oktober hos logen Värend. För dessa tre började nu arbetet med att bygga upp en grundstomme av nya bröder. SÄÄ i Östanland, Sven-Holger Johansson och dåvarande ÄÄ i Wirdar, Henrik Enander, bistod med ovärderlig hjälp med planering och förberedelser.

Dimmorna vid horisonten hade skingrats, den syntes nu helt klart. Slutmålet i form av en ny loge i Älmhult hösten 2002, kunde nu anas som en hägring, alltjämt bortom horisonten.

För fulla segel mot horisonten, med en erfaren navigatör, och sju nya matroser.

Efter Jans och Bengts reception, kommer det fram en för dem känd Älmhultsinvånare och gratulerar. Denne är OÄ Gunnar Ihrén. Han hade varit broder av logen Wirdar sedan i mars 1950. Det var innan både Bengt och Jan var födda. Br. Gunnar, tillsammans med några likasinnade hade haft samma avsikt då, som vi hade nu, att starta en loge i Älmhult. Av olika skäl hade det hela gått om intet. Dock stannade br Gunnar kvar som en trogen broder i Wirdar. Denne hedersman hoppade nu, utan tvekan, ombord på skeppet. Han blev naturligtvis genast utsedd till kommendörkapten.

Nu vidtog arbetet med att få ihop en sjöduglig besättning. Det var motigt i början, att värva folk till en resa vars destination, var något för dem helt okänt. Detta till trots, mönstrade så de blivande bröderna Inge Ståhl, Thomas Petersson, Michael Håkansson, Leif Roos, Bengt-Göran Ohlsson, Uwe Lange och Staffan Käll på, för färd mot det okända. Den 15 september 2002, recepierade de sex förstnämnda, de nya eubaterna, som brr i logen Wirdar. Den 10 oktober recepierade br Staffan. I detta ögonblick hissade FGDO:s skolskepp Nr:78 alla segel, och stävade stolt, och med stadig kurs mot slutmålet.

Under resans gång, genomfördes forceringsgradgivningar för de tre första bröderna. Tätt därefter följde de sex matroserna. Frackarna fick verkligen göra skäl för sig. Logen Wirdar och dess bröder stod hela tiden bakom och gav sitt helhjärtade stöd. I samband härmed framstod en Wirdarbroder, OÄ Gunnar Råsbrant som en särskild, speciell mentor.

Mellan 2000-10-06 – 2002-05-14 recepierades 17 nya eubater. Under denna tid hade ett av FGDO:s tidigare skolskepp, Nr:77 funnit nytt land, och befolkade nu framgångsrikt ön Allbota. Det kapitlades, druidades och bardades friskt under denna tid. Det måste sägas att det var en på alla sätt, helt underbar tid hos logen Wirdar. Skolskeppet Nr:78 hade nu 28 besättningsmän, och stävade vidare.

Utkiken ropade Land i sikte!

Landstigningen

Riksstorlogen meddelades att vi nu var redo att stiga i land på vår egen ö. Det kunde rapporteras att landet såg behagligt och bördigt ut. Ombord på skeppet hade under resans gång mycket arbete nedlagts för att allt skulle klaffa. Många bröder från Wirdar och andra loger i Östanland, ställde välvilligt upp. I välgörenhetens tecken gav de oss ovärderliga gåvor och hjälp. Vi är dem evigt tacksamma. Storlogens och Riksstorlogens ämbetsmän må ej förglömmas. 

Dag för landstigningen bestämdes till den 21 september 2002.

Under högtidliga former och med 108 närvarande bröder, instiftades så Logen 78 Linneaus i Älmhult. RSÄÄ Jan Petersén med ämbetsmän, samt SÄÄ Sven-Holger Johansson med ämbetsmän, utförde en mycket högtidlig och för oss oförglömlig instiftandeceremoni.

Brödernas högtidsmiddag som följde, präglades av glädje och gemytligt broderskap.

Vardagens vedermödor stod dock strax för dörren. Än återstod mycket arbete med att bebygga en ö. En sak är dock helt klar. Det är en oförglömligt härlig känsla att trampa egen mark. Ämbetsmännen och alla bröderna i Linneaus, under ledning av ÄÄ Bengt Adolfsson strävade vidare, och för varje dag som gick kom allt fler byggstenar på plats. Något som ej saknas är nya sökande som vill mönstra på.

En morgon syntes ett mörkt moln på himlen. Det såg ut att dra ihop sig till oväder. Ett fartyg från en annan flotta hade tjugo år tidigare landstigit på grannön. De hade döpt sin ö till Linneaus. Eftersom de var murare till yrket hade de byggt stort och starkt. Murarna förde sin klagan till högsta ort, där det beslutades att byta namn på Nr: 78:s ö.

Detta motsatte sig definitivt ej bröderna. Det nya namnet skulle bli Avalon.

Den 28 februari 2003 anlände RSSkr Bo Asking, beledsagad av SÄÄ Sven-Holger Johansson till Linneaus. De genomförde ett högtidligt namnbyte, vilket alla bröder njöt av i fulla drag.       

Avalon! Kan det finnas ett finare namn på en druidloge? Vi hade äntligen kommit hem. Målet bortom horisonten var nått. Vårt hem, och alla Druiders paradis, Avalon!