1781- (Internationellt)

1781 träffades några vänner på värdshuset ”The King’s arms” på Poland Street i London. De upplevde att den tid de levde i präglades av politisk och religiös oro. Deras önskan att samlas till vänskaplig underhållning och samvaro var en god anledning till att bilda ett sällskap som stod över politik och religion.  En av grundarna, Henry Hurle är den som anses ha föreslagit att de antika druiderna skulle fungera som förebild.

28 november 1781 bildade man så Druid-Orden som tidigt antog namnet: ”Ancient Order of Druids” (AOD). Orden byggde delvis på ceremonier och symboliska uttrycksmedel som tillskrevs de forntida druiderna, i vad vi får anta ett romantiserat skimmer. Fokus kom emellertid att ligga på den moderna uppgiften att främja brödrakärleken. Till skillnad från andra samtida ordenssamfund valde Druiderna att förhålla sig neutrala till religionen.

Utanför AOD bildades i slutet av 1700-talet flera andra druidsamfund. Först efter åtskilliga år lyckades man förena flertalet under en enhetlig ledning.

1834 uppstod en splittring. ”United Ancient Order of Druids” (UAOD eller FGDO på svenska) valde att bryta sig ur AOD,  då de till skillnad från moderorganisationen införde obligatorisk sjuk- och begravningskassa (någon välfärd liknande dagens fanns inte på den tiden).

Under 1820-talet hade grenar av AOD etablerat sig i Canada och USA. De bekymmersamma kommunikationerna med England (enkel resa över Atlanten tog sex veckor med segelbåt) ledde till att de amerikanska logerna i all vänskaplighet 1849 bröt sig ut och bildade en egen organisation – ett eget UAOD.

Emigranter förde även med sig Druid-Orden (AOD) till Australien i mitten av 1800-talet. På liknande sätt som i Nordamerika gjordes även den australiensiska delen självständig. I Australien skedde en snabb utveckling och det dröjde inte länge förrän Druid-Orden hade spridit sig till större delar av Australien, inklusive Tasmanien samt även till Nya Zeeland.

1872 medförde återvändande tyskar druidismen till Europa från USA. Precis som i Australien skedde en snabb utveckling och spridning. Den ursprungliga förebilden från AOD följdes strikt, både vad gäller ritualer, ceremonier och möteslokalernas utformning. Första världskriget hindrade ett missionsarbete som initierats i Schweiz och under Hitlers tid vid makten förbjöds alla former av druidism. Efter det andra världskriget har Druid-Orden i Tyskland på nytt vunnit mark, dock inte i samma utsträckning som i slutet av 1800-talet.

1908 beslöt företrädare för druider i Tyskland, England och USA på en kongress i München att börja samarbeta över nationsgränserna och en ny organisation skapades: ”International Grand Lodge of Druidism” eller IGLD. Året därpå anslöt sig Australien. IGLD ersatte på intet sätt de redan etablerade Druidordnarna i respektive land utan blev en samarbetsorganisation därutöver. IGLD arbetade efter mottot: ”i väsentliga saker endräkt, i oväsentliga angelägenheter fullständig frihet”. Övriga länder har anslutit allt eftersom.

Idag finns Druid-Orden representerad i Storbritannien, USA, Australien, Nya Zeeland, Schweiz, Tyskland, och samtliga nordiska länder.